1Derifrån begaf jag mig till ett annat ställe, hvarest jag såg vesterut ett stort och högt berg, en stark klippa och fyra angenäma ställen.
2Inuti var det djupt, rymligt och ganska jemnt; så jemnt som om en vält hade rullat deröfver. Det var både djupt och mörkt att beskåda.
3Då svarade Raphael, en af de heliga änglar, som voro med mig: dessa äro de angenäma ställen, på hvilka de dödas andar och själar skola samlas; för dem blefvo de skapade, och här skola samlas alla själar af menniskors barn.
4Dessa ställen, på hvilka de vistas, skola de bibehålla till domedagen och intill deras förelagda tid.
5Deras förelagda tid skall blifva lång, äfven intill den stora domen. Och jag såg andar af de menniskornas barn, som voro döda, och deras röster räckte till himmelen, då de klagade.
6Då frågade jag Raphael, en af änglarne, som voro med mig, och sade: Hvilkens ande är det, hvars röst räcker till himmelen och anklagar?
7Han svarade, sägande: Detta är anden af Abel, som blef slagen af sin broder Cain och som skall anklaga brodren, tilldess hans säd blir utplånad från jordens yta. Till dess hans säd försvinner från menniskoslägtet.
8Vid den tiden frågade jag derföre rörande honom och rörande den allmänna domen, sägande: Hvarföre är den ene skild från den andre?
9Han svarade: tre skillnader hafva blifvit gjorde imellan de dödas andar, och sålunda hafva de rättfärdigas andar blifvit åtskilda. Nemligen genom ett svalg, genom vatten och genom ljus der ofvan.
10Och på samma sätt blifva likaledes syndare åtskilde, då de dö och blifva begrafne i jorden, då domen icke hinner dem under deras lifstid.
11Här blifva deras själar åtskilda. Utomdess är deras lidande öfvermåttan stort intill stunden för den stora domen, straffet och plågan för dem, hvilka äro evigt fördömda och hvilkas själar blifva straffade och inspärrade der för evigt.
12Och sålunda har det varit ifrån verldens begynnelse. Sålunda har en skillnad ägt rum imellan själar af dem, som ropa veklagan, och af dem, som vänta på sin förstörelse, för att nedgöra dem på syndares dag.
13Ett förvaringsrum af detta slag har blifvit skapadt för själar af orättfärdiga menniskor och af syndare; af dem som hafva fullbordat brott och sällat sig tillsammans med de ogudaktiga, hvilka de likna. Deras själar skola icke blifva tillintetgjorda på domens dag, ej heller skola de uppstiga från detta ställe.
14Då välsignade jag Gud. Och sade: välsignad vare min Herre, herrlighetens och rättfärdighetens Herre, som regerar öfver alla från evighet till evighet!